Min förort

förortsliv
 
I september har vi bott i vår lägenhet i ett år. Det här är vår första sommar här. Det är en sån enorm skillnad. Förr bodde vi i en liten lyhörd 2:a med kokvrå på 41 kvm. Den kändes som en grotta och jag bjöd sällan hem någon. Vi hade en del märkliga grannar, flera av dem hälsade aldrig tillbaka under de 10 år vi bodde där. Det fanns inga lekparker i närheten. Det var lugnt och lummigt men kändes ensamt. I närområdet låg rikemansvillorna med sina välskötta trädgårdar som man aldrig såg att någon var i. De andra föräldrarna på förskolan var svårpratade. I lekparken likaså.
 
Sedan flyttade vi 5 minuter bort till en annan del av samma förort och stämningen är helt annorlunda. Det är familjärt, fullt av barnfamiljer, gamlingar och ungdomar från både Sverige och andra delar av världen. Nästan alla de yngre verkar vara tvåspråkiga. Efter bara några veckor hälsade och småpratade vi med flera grannar. Jag blev hembjuden till två och pratade med någon ny nästan varje dag. Jämt med kassörskan Åsa i mataffären, vinkar till frisörparet från Syrien, skojar med mannen i korvmojen och sonen blir kallad för "habibi" av kioskägarna i t-banan. Nyligen dog en man som brukade sitta på torget och vråla. Han var mentalt sjuk, men inte alls farlig. I bibliotekets fönster har man nu satt upp en skylt med uppmaning att skriva en sista hälsning till honom. Han är saknad och omtyckt. Jag visste inte att det kunde vara så här i Stockholm. Det känns som småstaden i Hälsingland där jag bodde som tonåring, fast med en större kulturell mix. Mindre inskränkt.
 
Jag har fått två nya vänner under de här månaderna. Det är inte dåligt för att vara Stockholm. Jag är så glad att ha hittat en plats jag vill stanna på. Jag skulle kunna bo i vår fina, stora lägenhet tills jag är gammal. Jag känner mig så trygg där. Jag är inte ens rädd när jag är ute på nätterna. Så tacksam för att jag inte längre bor på en tyst, homogen plats. Att min son kan växa upp med olikheter. Utlandsfödda, välbärgade, socialt utsatta, regnbågsfamiljer, konstnärer, arbetare - allt. Jag hoppas att inte ett visst parti kommer till makten och förstör den balansen. De borde komma till min förort och se hur välfungerande den är.
 
1 kommentar
linnea p.

Så fint! Blev så inspirerad av det här inlägget, känner igen mycket av det du beskriver. Har nyligen också flyttat till en plats med mer diversitet än där jag tidigare bott, fått barn där och tänkt på samma saker som du reflekterar över. Och så rörande med den avlidne mannen, så mycket värme det finns där. Riktigt vackert att läsa!

Svar: Vad härligt att det är ungefär samma hos dig. Jag känner inte alls igen mig i alla dystopiska beskrivningar av förorten i media. Det finns nog en massa fler platser som våra än vad det finns kaos-områden.
snickis.blogg.se