Det blev dags att skaffa magväska

magväska bältesväska Jag har köpt en magväska! Det här hade jag aldrig trott om mig själv för tjugofem år sedan. När min mamma bar magväska på 80-90-talen höll jag på att skämmas ihjäl. Det var något av det töntigast och fulaste som fanns. Alltid skulle hon ha en penningpung bunden kring midjan, tyvärr öppet bland folk på semestern. På den tiden trodde jag att jag visste allt om livet - till och med om hur det är att vara mamma fastän jag bara var ett barn själv – och skällde ofta om hennes brist på väskstil. Hon glodde bara obrytt på mig när jag sa så och stuvade ned ytterligare en pryl i sin neonrosa kängurupung. Klappade den lyckligt, varpå jag kände mig sviken och missförstådd. Ens syn på tillvaron förändras sannerligen efter barnafödsel, det har jag nu blivit varse. Till exempel kan man inte längre ta för givet att man har armar som får röra sig fritt. Eller att ens axelremsväska verkligen sitter på axeln och inte plötsligt hasat ned och lagt sig som en lasso kring fotknölarna när man böjt sig fram för att kränga overall på sitt sprattlande förskolebarn. Det är svårt att vara fin och småbarnsmamma samtidigt. Alltid är armarna i färd med att klä på, lyfta, mata, torka osv. De har inte tid att hålla reda på väskor också. Nu förstår jag min mor och vilken gåva magväskan är. Den sitter där frampå magen: alltid tillgänglig, aldrig i vägen. Jag hittade min på Etsy. Den kostade en del, men jag har en känsla av att jag kommer bära den varje sommardag i flera års tid. I den ska jag ha pengar, mobil, nycklar och snorpapper. Dessutom kan man förvandla den till en axelremsväska närhelst andan faller på. Magväska för lekparken, axelremsväska för egentiden på stan. Det är frihet på ett skärp det.
2 kommentarer