Semester med en 40-talist

Mamma och jag är verkligen från olika generationer. Hon tror att hon måste ordna allt för alla. All mat, all disk, all städning, tvättning, trädgårdsarbete, barnpassning. Om kvällarna faller hon ihop i en blöt hög framför teven. Lite ledsen över att hon måste göra allt. Tror hon.
 
Själv känner jag inte att jag måste någonting. Om sommaren vill jag ha det så enkelt som det bara går. Det räcker med yoghurt och flingor till lunch. Dammet får flyga fritt. Man diskar det man själv tar. Det tvättas vid behov men det gör inget om man går i samma kläder i flera dagar i rad. Gräsmattan växer sig vild och blir till en sommaräng. Barnet får springa fritt och pröva på det självständiga livet. Om kvällarna somnar jag sent för jag har fortfarande energi kvar. Lite ledsen över att mamma sliter när det inte behövs, förstås.
 
Vi har olika krav, hon och jag. Hon känner att det förväntas av henne att göra allt. Det spelar ingen roll att vi andra hävdar motsatsen. Hur som helst tvivlar jag starkt på att jag kommer att bli som hon när jag blir äldre. Min son kommer att ha en mycket slapp tant till mor. Jag kommer vifta avfärdande med handen åt gästerna och säga ”ta vad du vill ha ur skåpen bara, jag ska kolla Netflix nu”. Fast man vet ju aldrig. Jag kommer kanske att gå igenom en stor personlighetsförvandling i medelåldern och bli precis som mamma. Hon säger att hon också var slapp när hon var yngre. Då störde hon sig på sin egen fejande mamma. Jag undrar, jag. Jag tror alla jag känner skulle bli lika överraskade som jag om jag går i mina äldre kvinnliga släktingars fotspår.
 
Slappa hälsningar från hammocken.
 
 
Personligt | Familjeliv | | En kommentar |
Upp